Knodd

Ja då tog vi äntligen steget att försöka bli föräldrar tillsammans. Fredrik är ju redan pappa x 2, å nu blir vi det ihop. Det känns bra att vi har kommit så långt i hur vi vill leva. Visserligen har vi inte varit tillsammans allt för länge. Men 2 år är ändå en lång tid. Vi har bott ihop nästan lika länge, vi trivs bra, det fungerar med barnen. Vi har det riktigt bra. Man vill ju inte köra på för fort heller, så vi har väntat ut det en del. Haft en massa tankar och funderingar på hur det kan komma att bli. Å till slut kände vi att nu kändes det rätt att ge det ett försök.

Å resultat blev det =) Nu väntas det med spänning på hur allt kommer att gå. Hoppas självklart att det blir så bra det bara kan bli!
Känner mig ändå rätt lugn å sansas i kroppen å huvet. Vet inte, jag kanske inte har förstått det ännu, vad jag har i min mage. Lite orättvist mot Fredda kan jag tycka på ett sätt, han får ju inte vara med på samma sätt. Försöker berätta hur jag känner det å hur stor den är nu osv. Han lyssnar och ler å kan nog ändå inte sätta fingret på allt. =)
Även om han varit med om detta 2 ggr redan så är det ju ändå en första gång med mig. Ska göra mitt bästa för att inte bli en ragata, att försöka hålla humöret uppe, att inte grina för ingenting osv...hehe vi får väl se hur det går. ÄN så länge har det varit rätt lugnt på den fronten.

Nu väntar vi på att få se knodden på ett ultraljud. Bara några veckor kvar nu å jag är så glad över att Fredda får följa med på detta. Beslutet är upphävt....det om att pappor inte fick följa med tidigare. Bra, för det är ju inte bara jag som ska ha barn. Det är VI som ska ha barn. Anser att det är hans rätt att följa med om han själv vill.

Jahapp då vet ni lite mer.

To be continued.....